Blogginlägget jag aldrig trodde jag skulle skriva

imgres

Jag vet inte om det är för att jag är över trettio nu eller för att jag är förälder eller vad det är. Man förändras ju. Det kanske bara är det.

För några år sedan hade jag i alla fall aldrig skrivit detta. Då ville jag försvara användandet av ny teknik, speciellt bland ungdomar, som jag träffar ganska mycket i mitt arbete. Många omkring mig var skeptiska till hur ungdomar och även barn använde sina mobiler, sociala medier och annat. Man suckade lite när de såg ännu en tonåring sitta fastlåst vid sin mobil eller någon annan form av skärm.

Jag suckar fortfarande inte. Jag är inte sån. Unga människors val i livet behöver inte vuxnas suckar och opreciserade kritiska reaktioner. De behöver ärliga samtal och någon som är beredd att stanna upp och lyssna en stund.

Men, även om jag inte suckar tycker jag mig se en viss trend som gör mig orolig. Ett beteende hos ungdomar (och vuxna) som jag känner igen väldigt väl hos min fyraårige son. Han är där. Vi som är lite äldre borde inte vara där.

Det handlar om bristen på: TÅLAMOD

Istället för att gå till en affär beställer vi en vara på nätet och får den levererad nästa dag. Vi öppnar SVT-play istället för att invänta rätt tid i tablån. Vi skapar spellistor på Spotify för att inte råka ”störas” av fel musik – hemska tanke!

Alltså, jag lever ju i detta själv, men det finns verkligen så uppenbara risker, speciellt för barn och unga.

Simon Sinek jämställer mobilen med en flaska alkohol i en föreläsning om dagens ungdomar (http://www.startwithwhy.com/Events/MoreAboutSimonSinekOnDrOz.aspx). Vi vet idag att det där plinget från mobilen utlöser exakt samma hormon i kroppen som alkohol och droger gör, säger han. Nämligen dopamin.

Dopamin är ett livsviktigt och samtidigt livsfarligt hormon just på grund av att man så lätt blir beroende av de saker som utlöser dopaminet. Så när vi ger våra barn och ungdomar (eller oss själva för den delen) tekniska prylar utan någon som helst reglering eller samtal är det som att ge dem en flaska alkohol. Här, gör vad du vill med den så länge det får dig att må bra!

Vi måste prata om detta! Inte framförallt läxa upp, begränsa och peka med hela handen. Vi måste prata om konsekvenserna. För tekniska prylar som dopaminleverantörer kommer vi nog alltid att ha omkring oss nu. Frågan är vilken plats de ska ta och vilken plats andra dopaminkällor runt omkring oss får.

Natur och vind, samtal och blickar, leenden och kramar, läsa böcker, spela gitarr, sjunga, dansa, leka, bygga, kämpa…

Skärmar i all ära, men någon form av tallriksmodell för dopaminkällor tror jag är livsnödvändig nu. För människor i allmänhet och barn och unga i synnerhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s