Ur jorden

torrt

Jag gick mot marken. Den mörka jorden.
Tog med en kikare för att se. Längre. Inse.
Men mossan grep tag. Jag kom nära. Alltför nära kanske.
Längtan blev till ångest. Vänskap till fiendskap.
Syn blev till sikte.              Kikarsikte.

Det small i trumhinnan vid varje skott.
ljusets toner dövade färger som aldrig funnits.
Jag försvann mer och mer. Sjönk och kvävdes.
Tills inget längre fanns.
Inte i dem. Inte i mig.

Så gick vi åter dit.
Till marken.
Den djupa mullen i bröstet.
Vi tog tillbaka våra kronor. Blev åter kungar och drottningar.
Ur jorden. Ur smutsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s