Barnen

Springbarn

Jag tycker egentligen inte att det borde vara något att diskutera. Det borde vara självklart och enkelt som en lek. Det borde inte ses som ett problem som skall tas om hand. Det borde verkligen inte ses som ett hinder för det bättre och viktigare. Det borde bara komma naturligt för kyrkan.

Barnens utrymme.

Vi glömmer ibland bort att vi själva var där. Vi var själva utlämnade till tråkiga gudstjänster och långa predikningar med svåra ord i. Utlämnade till ett system som vi inte förstod och som inte förstod oss. Vissa kanske gillade söndagsskolan. Inte jag. Men vissa kanske. I så fall kunde man ju uthärda söndagarna. Alternativet att fira gudstjänst tillsammans med de vuxna fanns inte ens i min vildaste fantasi. Man gör inte så. Man skiljs åt under veckans högtid och höjdpunkt. Så är det bara.

Idag gillar jag krångliga ord. Tyvärr. Jag skulle gärna gå på gudstjänster som innehåller en massa krångel och intelligenta utmaningar. Men det finns något jag gillar mer än det. Liv och rörelse. Barn och vuxna i samspel. Unga och gamla som sjunger samma sånger och delar livet med varandra. Barn som springer omkring och stör lite. Inte bara sitter tyst och stilla. Jag gör gärna avkall på min längtan efter stillhet, allvar och intellektuell stimulans om det innebär att fler får plats.

Om vi tror att vi behöver bli av med barnen för att kunna fira gudstjänst på riktigt. Då har något djupt kristet gått förlorat.

 

(Vidareutveckling av de tankar jag delade med mig av i den här debattartikeln nyligen.)

One thought on “Barnen

  1. danielhjartberg skriver:

    Mycket bra skrivet, jag kan bara instämma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s