I know a place

Det finns en plats djupt inne i varje människa. Den här sången handlar om den platsen. Det verkar som att man upptäcker den tydligare vid vissa speciella skeden i livet. Man kanske märker att den plötsligt är tom. Det liksom ekar, där på insidan. Eller så upptäcker man att den är full. Överfull kanske. Av saker man borde gjort sig av med för längesedan. Vissa kallar platsen för ”hjärtat”, andra kallar den för ”det inre rummet”. Någon kanske kallar den för ”själen”. Vad kallar du den för? Och förresten, hur har du det långt där inne?

Jag skulle helst vilja att det fanns enkla svar. ”Gör så här, så kommer du alltid må bra på insidan”, typ. Jag har faktiskt testat det. Jag har läst böcker och följt instruktioner. Jag har landat i teorier som varit till synes felfria och allt verkade funkade perfekt. Mitt inre rum överglänste många andras ostädade innersta, ansåg jag.  Allt kändes så där perfekt som det ibland kan göra när man definierar sig själv genom att distansera sig från så mycket som möjligt. Livet var svart och vitt. Enkelt, med andra ord. Men plötsligt hände det något.

Vissa människor är sådär otroligt intressanta och attraktiva. Redan efter två ord vet man att man vill höra mer, berätta mer och träffas igen och igen. Man liksom längtar efter att få ösa mer ur källan som känns så frisk och full av näring. Vid en period i mitt liv började sådana människor utmana den perfekta möbleringen i mitt inre rum. Det var jobbigt. ”Skall den verkligen stå där?” och ”Den tapeten passar väldigt dåligt ihop med den tavlan”, kunde det låta. Jag blev arg, besviken, stressad och…attraherad.

Att möblera om tar på krafterna. Det vet alla. Men ibland måste man bara. Hur skulle det här rummet kännas om soffan stod där? Jag måste bara testa.

Min möblering blir aldrig färdig. Vissa saker måste få stå där de alltid stått, det är viktigt. Men det mesta går att flytta runt, måla om eller byta ut då och då.

2 thoughts on “I know a place

  1. Emma Wagner skriver:

    Gillar’t! Visst behövs en ommöblering då och då. Vi har en härlig vän som är en väldigt andlig ateist, men som verkar bli mer och mer intresserad av den Gud som vi tror på. Varje gång jag talar med honom blir jag utmanad att möblera om i mitt rum. Ju mer jag pratar med honom ju mer förstår jag att det handlar väldigt mycket mindre om att tro på en massa saker för att någon sagt att det är så, och väldigt mycket mer om att låta den oändligt kärleksfulla Guden – han som inte gör något som inte är motiverat i sin kärlek – reflektera sin kärlek i mitt rum. Bara då är rummet beboeligt, verkar det som. Det blir trivsamt att leva där kärleken regerar på något sätt. Och det verkar på min vän som om den kärleken han upplever när han möts av innehållet i mitt rum är väldigt mycket mer attraktivt än de regler, krav, lagar, trossatser och argument hit eller dit som religion så ofta ställer upp. Det är så härligt med folk som inspirerar en att möblera om och göra det trivsamt i det själsliga rum där Gud bor. Peter o Malin – Åhhhh vad jag skulle vilja ta en fika med er nu…

  2. Rutan skriver:

    Vad nyfiken jag blir på detta möblemang!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s