Bön #1

Gud, hjälp mig att se förbi mitt eget
Ge mig en starkare längtan bortom mig själv

Gör mig modig, stark och effektiv i strävan att vända mitt ansikte till någon annan

Så ofta tror jag att jag behöver försvara mig
Att jag behöver slåss för min sak
När det egentligen är precis tvärtom

Jag behöver slåss för någon annan
För när jag slåss för någon annan slåss jag också för mig
Vi hör ihop vi människor, jag vet ju det

Denna världen är så otroligt orättvis, det lamslår mig
Jag känner mig maktlös och så ofta – skamligt priviligerad

Så många fick inte allt det som jag fick
Så många är i desperat behov av allt det jag tar för givet
Så många lider medan jag äter god mat, kör en bra bil, köper fina kläder till min son, lyssnar på musik i min telefon
Det är outhärdligt

Gud, visst har jag också mina lidanden, det vet du, om någon
Men de blir så små när jag tittar på nyheterna eller lyssnar på radion
Varenda dag, hela tiden, nuförtiden, det tar aldrig slut just nu – lidandet

Om de första ska bli de sista och de sista ska bli de första, så hamnar jag sist i ledet
Det är oundvikligt och det gläder mig
För då lever hoppet om rättvisa, för de som just nu varken har hopp eller rättvisa, mat eller skydd eller kläder

Gud, jag lägger till en ny kategori nu – Böner
Jag bloggar böner
Då är det allvar
Detta är min bön nummer ett. Bön #1.

Amen.